”Vi ses i nästa pjäs!”

Apropå nya medier, de s k sociala medierna som just nu är i ropet överallt, så kan det vara på sin plats att titta lite tillbaka i tiden och hur man då gick tillväga. Det förekom även då debatter och ett flitigt tyckande, fast på lite annat sätt och det tog lite längre tid.

August Strindberg levde under en tid då stora sociala, politiska och kulturella omvälvningar skedde i vårt land och ute i Europa. Han bidrog starkt till att hålla debatten igång. Skulle han ha klarat det utan sin skrivarglöd, intensitet och framåtanda? Knappast. Strindberg är förmodligen den mest flitige skribent vi har haft. Och betänk då att det tryckta ordet bara fanns i böcker och ett fåtal tidningar, som inte var tillgängligt för alla. Ingen radio, ingen tv, ingen dator eller telefon.

Strindberg kastade sig in i samtidens debatter om allsköns frågor genom sina otaliga verk av romaner, samhällskritiska skildringar, pjäser och brev. Strindberg skrev över 10.000 brev under sin livstid till dåtidens kulturelit, i Sverige och utanför Sverige. Strindberg ville ha debatt och han fick det. I den s k Strindbergsfejden, där han häcklade i stort sett hela det etablerade samhället, satte han igång ett korståg. Strindberg bokstavligt talat utmanade allt och alla, inte minst Ibsen och Svenska akademin fick känna på hans vassa penna. Det skrevs otaliga inlägg i tidningar och debatten var hög och livlig i salonger och på allmänna mötesplatser.

Strindberg vår förste ”bloggare”?
Hur hade han mottagit de verktyg och tekniker som vi har idag? Förmodligen, nej säkerligen, skulle han ha en egen hemsida, flera bloggar och ett ständigt uppkopplande mot yttervärlden. Han skulle på samma sätt som då sticka hål på tunna sanningar och världsuppfattningar. Han skulle med liv och lust lägga sig i debatten om jämställdhet, arbetsrätt, diskriminering, finansfolkets bonusar, avtalsrörelsen, skola och omsorg. I stort sett allt. Byråkratin i det offentliga, som var hans angrepp och polemik i Det nya riket, skulle få det hett om öronen. Strindberg tangerade hela tiden på lagens yttersta kant i sitt skrivande och tyckande. Strindberg blev även åtalad för hädelse i den s k Giftasprocessen. Han blev frikänd. Idag skulle han kanske kunna klara sig betydligt bättre. Hädelseparagrafen och skymf mot kungahuset är borta. Det som återstår är ärekränkning och diskrimineringslagen, vilket kan drabba vem som helst som är oförsiktig i sitt uttalande.

Bloggen – den nya tidens klotterplank!
Alltså! Samhällsdebatter och inlägg från överheten och folket har funnits i alla tider, mer eller mindre raffinerat och med enklare medel  än vi har idag. Varför ska vi vara oroliga för de nya sociala medierna? Det är enkelt, det går snabbt och man når oändligt många. De berikar debatten och flyttar åsikterna ut från de traditionella kanalerna. Att kunna påverka samhällsutvecklingen och arbetslivet kan bara vara av godo. Det onda kan möjligtvis vara att det inte verkar finnas någon slutstation för informationen i den eviga cyberrymden. Vi får inte vara rädda för det skrivna ordet. Att använda det med förnuft berikar såväl människans utveckling som affärerna. Där har de nya medierna en uppgift.

För att travestera på Strindberg:
”Vi ses på bloggen!”

Av: Jörgen Edlén, HR-konsult Helpline