TIAN – dagen, ett arbetsrättsligt skådespel!

Det årliga arbetsrättsliga evenemanget TIAN-dagen gick av stapeln den 25 augusti i Folkets hus i Stockholm. Vi firade 20 år! Med nästan 600 arbetsrättsfans från när och fjärran.

I början av 90-talet skrev någon att arbetsrätten var död. Den hade inte någon större betydelse eftersom de flesta frågor ändå avgjordes på annat sätt än genom rättsregler. Fan tro´t sa Relling! Har arbetsrätten någonsin avtynat, eller ens befunnit sig i sjukdomstillstånd! Nej. Den lever på arbetsplatser, i politiken, på EU-nivå och genomsyrar vårt arbetsliv på alla nivåer. Inget rättsområde, förutom möjligtvis skatteområdet, påverkar våra liv så mycket som arbetsrätten. Den finns i högsta grad, om än att den behöver förskönas och förbättras lite för att passa in i vår nuvarande värld av helt andra konstellationer och yrken än vad som fanns då, i början av 1970-talet i industrisamhället, när de flesta svenska arbetsrättslagarna kom till.

Nå, tillbaka till TIAN-dagen och den arbetsrättsliga föreställningen!

Vem intog scen, som nitton gånger tidigare? Jo, Tommy Iseskog. Vår arbetsrättsnestor. Denne mästare i vältalighet och ordkonstnär. Med sitt ekvilibristiska framförande i juridikens djupaste snår och djungler, balanserande på rättsreglernas finmaskiga nät, för han åhörarna fram mot ett klargörande, som framstår som enkelt och lättfattligt och ger en såväl aha- som haha-upplevelse. Allt framfört med styrka och säkerhet i rösten, juridisk exakthet, en god portion humor och egna reflektioner. Tommy kan verkligen trollbinda sin stora publik när han förmedlar kunskaper, erfarenheter och budskap. Arbetsrätt är kul!

Vi fick följa med på en exposé genom nyheter, ändringar i lagstiftning, utredningsförslag och matnyttiga rättsfall.

En av våra ministrar i den nuvarande regeringen fick som vanligt ett antal kängor och gliringar, men framfört på ett snällt humoristiskt sätt, som drog ner skrattsalvor. Det får de tåla, våra styrande.

Vad var då höjdpunkterna i föreställningen?

Svårt att kristallisera ut. Egentligen hela dagen. Genomgången av semesterlagen var något som jag fastnade för. Den gamla var krånglig och i synnerhet reglerna för semesterlön under olika förhållande. Men, den nya lagen, eller som det heter i propositionen ”en förenklad semesterlag” har i vart fall i mina ögon visserligen en del förenklingar, men innehåller fortfarande krångligheter. Ta bara § 26 a om överförande av semesterdagar som inte har kunnat tas ut under året på grund av frånvaro. Det handlar alltså inte om att spara semesterdagar utan om överflyttning av semester. Hur ska en ”normalseriös svensk arbetsgivare” kunna begripa hur detta ska gå till?

Tommys genomgång av rättsfallen är en höjdare. Ingen kan som han beskriva, förklara och visualisera rättsfrågan. I målet 1978 nr 89, den så kallade Bastubadarprincipen, hade arbetsgivaren gjort en särskilt ingripande otillåten omplacering av en anställd som gick och badade bastu på arbetstid. I en dom i år, 2010 nr 52, blev frågan återigen aktuell. En svensk polis hade omplacerats efter en incident på en flygplats i England, där polisen uppträdde på ett synnerligen olämpligt sätt med tanke på den uppgift polisen hade och fick en lägre tjänst till lägre lönevillkor.

I mellanakterna minglade våra deltagare med varandra, utbytte åsikter och erfarenheter samt kommenterade Tommys framförande. Kanske ledde minglet på sina håll till ett nyttigt nätverkande?

Sista akten gick i den mer lättsamma tonen. Lennie Norman, denna intensiva och underhållande ståuppkomiker, framförde inte så mycket om arbetsrätt men nämnde något som jag ändå tycker är tänkvärt. Han hade minsann inga fasta arbetstider eller arbetsförhållande, och hans pappa Charlie Norman fick sitt första trygga jobb högt upp i åldern.

Det finns många yrkesverksamma människor som inte har tillgång till arbetsrätten överhuvudtaget i vårt samhälle. De fria yrkesutövarna, konstnärer, författare, egenföretagare, egenkonsulter mfl. De får klara sig bäst de kan och var finns de med i debatten, i synnerhet nu, i valtider?

Synen från det gamla Industrisamhället lever kanske kvar ändå.

Ja, det var en oförglömlig dag och föreställning, och om inte förr, så hoppas jag att vi ses igen nästa år!

 Av: Jörgen Edlén, HR-konsult Helpline