Julkort från Djurö i Stockholms skärgård

Den gångna helgen bjöd naturen och vår skärgård på ett skådespel av skiftande slag. Vi vaknade upp på lördagsmorgonen till en skön förmiddag med lite snökänsla i luften. Efter en god frukost var det dags att gå ut ett tag och kolla snöläget. Det fanns lite kvar att skotta sedan sist. Det var snabbt avklarat och sedan ner till bryggan och vår båtplats för att se att allt var som det ska. Båten låg där inbäddad i ett täcke av vit snö. Därefter gick jag ut på bryggan, eller det som är en brygga, men nu täckt av två decimeter snö. Längst ut står jag och tittar ut på fjärden som nu är isbelagd. Håller isen?  Eller ska jag vänta ett tag till innan jag prövar? Det är tyst, mycket tyst och ljuset är ganska klart en bit bort. Man kan skönja lite solljus emellanåt, men tunga moln tornar upp sig. Några talgoxar gör sig hörda. Det är väl enda gången på året som de kan få till lite väsen. På sommaren har de ingen chans i den övriga konkurrensen.

Väl hemma igen är det dags för dagens första brasa i kaminen. Tur att jag fyllde på vinterförrådet i tid. Nu går det väl inte att få tag på ved om man inte har den själv i skogen.

Eftermiddagen gick i lugnt tempo med skön julmusik strömmande ut från radion och vi såg fram emot julkonserten på kvällen i Djurö kyrka. När klockan började närma sig tiden för konserten vandrade vi till den lilla skärgårdskyrkan. Kyrkan, eller kapellet som det var från början, byggdes på 1600-talet och har klarat både rysshärjningar och tidens hårda tand. Interiören är sparsmakad och lite karg, men ändå vänligt inbjudande med bl a två vackra votivskepp hängande från taket, som sig bör i en skärgårdskyrka.

Kyrkogången kantades av varmt lysande marschaller i vintermörkret och kyrkoheden hälsade välkommen på sin klingande gotländska (!). Kör, solist och ackompanjemang är alla från Djurö, mycket duktiga amatörer i denna skärgårdsbygd. Väl inklämda i kyrkbänkarna stämde kören upp med flera traditionella julsånger och välbekanta psalmer. Det var en värme och kontemplation som alla borde få uppleva. Julstressen och oron försvann under den timme konserten pågick. Med O Helga natt klingande i öronen gick vi ut på kyrkbacken och där serverades rykande varm glögg. Vi vandrade hem igen. Det knastrade under fötterna i den kalla snön. Från nästan varje hus lyste adventsstjärna och adventsstakar i fönstren.

På söndagen vaknade vi återigen upp, fjärde advent, men nu till ett helt annat scenario. Snöfall utan dess like. Det hade snöat hela natten och drivorna på taken hängde över takrännorna och grenverken dignande under snötyngden.. Gatan utanför hade tre decimeter snö. Ja, nu var det bara att ta fram redskapen igen. Vi var inte ensamma. Alla runtomkring gjorde samma sak och det skapade trevliga samtal, gemenskap och roliga kommentarer. Åtskilliga timmar blev det med snöskyffeln, men även tid för lite pepparkakor och varmt kaffe. Att köra bil var inte att tänka på. Hellre en bandvagn. Sent på eftermiddagen kom så den efterlängtande plogbilen. Efter den så var det bara att börja igen.  Kl 22 var jag ute igen. Då hade det kommit en decimeter till. En fråga dök upp i mitt huvud. Kan jag komma till jobbet i morgon? Jo, det gick bra. Jag sitter nu vid min pulpet i stan och skriver detta.

Livet här ute kan ha sina prövningar på vintern, men har även sin charm. En lagom kall solig vinterdag är underbar. Det gäller att gilla läget och vara beredd på alternativa lösningar. Lite själsdanande. Tack och lov så höll elen.

En av de jullåtar som ständigt återkom på radion var Bing Crosby´s  I´m dreaming of a white Christmas. Käre Bing, var du nu än befinner dig, så välkommen till Djurö! Där finns din dröm.

En riktigt god jul och ett gott nytt år till er alla!

 
Av: Jörgen Edlén
Talentum HR Helpline