Tisdag, 27 April, 2010
av admin
Arbetsgivare som vill ha en bra laguppställning när konjunkturen vänder borde se över hur den sociala nätverkssajten LinkedIn förändrar spelreglerna för hur rekrytering kommer bedrivas och vilka konsekvenser detta får.
Om vi börjar med att konstatera att den sociala nätverkssajten LinkedIn i dag består av cirka 65 miljoner medlemmar som delar med sig av sina professionella bakgrunder och erfarenheter. I Sverige finns cirka 250 000 medlemmar och även om de flesta inte använder kontot lika aktivt som Facebook så finns deras profil där och bidrar till en gigantisk databas. Monster och Stepstone må vara bäst på att förmedla aktiva jobbsökare, men genom LinkedIn skapas helt nya möjligheter att nå de kandidater som egentligen inte aktivt söker ett nytt arbete.
Här ser rekryteraren en guldgruva. Varför?
Jo, därför att den bäst lämpade kanske redan har ett jobb. Och hur får du tag i en kalkylator om ingen kalkylator söker nytt jobb? En flitigt använd metod som rekryteringsfirmorna använder är att ringa till kundens konkurrenter och med olika fabricerade historier ta sig förbi receptionister och få direktkontakt med en person med den eftersökta profilen. Men detta säkerhetshål har med tiden blivit allt mer svårgenomträngligt.
Istället för att ta till dessa moraliskt tvivelaktiga skådespelarinsatser över telefon kan rekryteraren genom LinkedIn söka i sitt nätverk och direkt finna kandidater som har den efterfrågade bakgrunden. Detta betyder, i praktiken, att era medarbetare som finns registrerade på LinkedIn också ständigt kan nås av en rekryteringskonsult. Så när lågkonjunkturen börjar mattas av finns era mest värdefulla arbetstagare tillgängliga för ett nytt, spännande och ofta smickrande erbjudande.
För i en tid som präglats av besparingar och en mer ansträngd arbetssituation är det nog få arbetstagare som är helt övertygade om att gräset faktiskt inte är grönare på andra sidan… eller?
Min spontana tanke är att HR kanske borde initiera en riskanalys och bedöma vilka konsekvenser detta faktiskt får och om/hur detta ska hanteras.
Vilka medarbetare är vitala för verksamheten? Vilka incitament finns för att behålla dessa medarbetare när konjunkturen vänder? Och är medarbetarna medvetna om vad den nuvarande arbetsgivaren faktiskt erbjuder?
Vad tror ni?
Av: Joakim Åhrén, HR-konsult
Tisdag, 26 Januari, 2010
av Annika Ahnlund
Boken ”De 15 hetaste karriärtipsen i världen” är skriven av Kristian Borglund och kan laddas ner gratis på jobbtips.se. Den innehåller spännande läsning om aktuella framtidsfrågor, trender och pågående förändringar i samhälle och arbetsliv.
Kristian Borglund är karriärutvecklare och journalist. Han skriver om jobb och karriärfågor i Metro och har också skrivit en bok tillsammans med karriärcoachen Nina Jansdotter (Livskarriär – 7 steg till ett roligare jobb, 2006).
”De 15 hetaste karriärtipsen i världen” är en läsvärd bok för alla som är intresserade av HR och personlig utveckling. Här finns också konkreta tips kring karriärutveckling.
Trendspaning
Här ett urval av exempel på förändringar i omvärlden ur Kristian Borglunds bok:
- Snabbhet: Det gäller både för människor och företag att agera snabbt och att vara flexibla. Förutsättningar förändras snabbt. Prioritera rätt och få saker ur händerna utan fördröjning.
- Demokratisering av information: Organisationer som är transparenta med beslut, planer och resonemang vinner både anställda och kundernas förtroende.
- Intresset för existentiella frågor: En stark växande vilja hos många att göra gott för medmänniskor, samhälle, världen och klimatet.
- Företagens nya roll: Många företag startas enbart i syfte att göra världen bättre. Förväntan finns på de större företagen att ta ett ökat ansvar för samhället, miljön, anställda och kunder. Fler önskar arbeta som volontärer.
- Generationsväxlingen: 40-talisterna går i pension och 80-talisternas perspektiv tar mer plats.
- Från vänster till höger hjärnhalva: Den analytiska vänstra hjärnhalvan har varit högt värdesatt i industrisamhället och informationssamhället. Nu håller den kreativa och känslosamma högra hjärnhalvan på att få ta mer plats.
Av: Ingrid Iliou, redaktör
